Småpratet är en huvudnyckel till utveckling, affärer och ett bra resultat på sista raden. Och, det är i småpratet bl a kulturen och kreativiteten byggs.
Tiden går fort. Väldigt fort. Jag skrev min avhandling för cirka 20 år sedan och forskade då på vardagen i organisationer ur ett ledarskapsperspektiv. En slutsats var att det vi ofta beskriver som bortkastad tid och skitsnack i själva verket är nyckeln till både ledarskap och utveckling i moderna organisationer. Det är där storleken på sista raden bestäms.
Jag skriver moderna organisationer eftersom i gamla tider kunde chefer allt det som medarbetare kunde och medarbetarnas arbete var väldigt lätt för chefer att kontrollera. Lite hårddraget:
Som chef kunde du ge en order om en produktion på måndagen och sen följa upp den på fredagen. Det spelade inte så stor roll vad medarbetare tyckte och tänkte. Det var bara att göra som chefen sa. Småpratet var hyfsat oviktigt. Idag är ju arbete väldigt mycket mer komplicerat än så. Chefer kan inte medarbetares jobb och det medarbetare gör är ofta svårt för en chef att kontrollera. En säljchef är sällan med på kundbesök, en konsultchef är allt som oftast inte med när konsulten är hos kund.
Eftersom dagens arbetskraft är friare och de unika medarbetarna inte utbytbara på samma sätt som förr så blir det viktigt vad de tänker och tycker. Helt avgörande faktiskt. Det tänkande och tyckandet formas i snack kollegor emellan. När vi ses efter möten, före möten, företagsfester och vid kaffebord. Det där snacket där viktigt blandas med oviktigt. Den senaste strategin blandas upp med semesterväder. Nu närmar vi oss pudelns kärna. Det här snacket på jobbet, eller som jag hellre säger småpratet visade sig i min forskning (och i arbetet med boken Från Prat Till Resultat) fylla många viktiga funktioner.
Det är i småpratet vi lär känna varandra och bygger förtroende för varandra. Den förtroendefulla relationen är alldeles avgörande för att vi ska kunna samskapa och kunna säga till en kollega: jag begriper inte ett smack. Sedan få hjälp att komma upp på banan igen.
En kirurg som just kommer ut från en knivig operation och endast har operationen i tankarna hamnar vid ett fikabord med andra kirurger. De pratar jobb, eftersom det är det som förenar dem och vår kirurg säger: Jag hade en knepig operation idag. Så här var det och hen berättar. Någon annan flikar in, jag hade en liknande grej för några veckor sedan och den tredje kanske bidrar med erfarenheter från någon medicinska tidskrift i ämnet. Här är det vardagslärande utan tvekan. Sådant som det inte bokas möte för, utan sådant som spontant uppstår i vardagen där småpratet frodas.
I småpratet kollegor emellan löser vi vardagsproblem och kreativa lösningar ser dagens ljus. Det uppstår oftast spontant med en kaffe i handen på väg till någon annan arbetsuppgift.
Sen har vi ju samspelet mellan människor. Kultur byggs i småpratet. Hur vi ser, uppfattar och samtalar om saker. Inte minst, det är i det fysiska småpratet som energi smittar mellan människor. En high five, ett leende eller någon positiv kommentar bidrar på ett bra sätt till den framåtlutade energi på jobbet.
Småpratet är unikt eftersom det innehåller kommunikation på så många plan. Ord vi använder, blick, kroppsspråk, tonfall etc. Sådant som är lite knepigt att få in i ett Zoom- eller Teamsmöte.
Sedan februari har ju sättet vi jobbar på ändrats drastiskt. Den vanligaste arbetsplatsen idag torde vara köket. Folk jobbar hemma och i början av hemjobbet verkade många trivas med det. I takt med att tiden går verkar det som att det kliar i rumpan på det stora flertalet. Inte så konstigt. Vi är sociala varelser och behöver andra i vår närhet.
Småpratet är kittet som fyller vårt sociala behov av kollegial närhet.
Och om du tror på småpratets betydelse. Vad händer med relationsbygge, förtroendeskapande, lärande, problemlösning och kreativitet när vi sitter isolerade i våra kök? Kommer Zoom, Teams, Skype och alla andra digitala verktyg ersätta småpratet? Kommer de fysiska mötena bli sällanföreteelser. Många säger det och förmodligen ligger det en del sanning i det. Bara en del tror vi, för vi behöver ses. Av sociala skäl, av kompetensskäl, av kulturskäl, av energiskäl och eftersom det har betydelse för sista raden.
Vi behöver ses men på ett nytt sätt. Inte något av alla dessa energitjuvsmöten som vi haft med diffusa agendor och oklar effekt. De kan vi nog köra digitalt. Men allt det där andra. Relationsbygge, energiskapande, lärande och debriefing. Det behöver vi ses för. Jobbet kommer nog att innehålla mindre fysiska och formella möten, men desto mer kvalitetstid när vi väl ses. Bara så kan vi utvecklas tillsammans, bara så får småpratet den effekt på sista raden som det förtjänar.
Världens största hotellföretag äger inga hotell – Airbnb, världens största taxibolag äger inga bilar – Uber. Hur ser det ut för er i morgon?
Det är få saker vi människor tycker är så besvärligt att hantera som osäkerhet. Hela vår hjärna är inställd på att skapa förutsebarhet och trygghet.
Missa inga nyheter, signa upp för vårt nyhetsbrev! Vi spammar inte, vi skickar ett utskick ungefär varannan vecka med information och artiklar kring ledarskap och förändring.
